Premiärkörde i gul grupp på Rörken igår. Efter tre tidigare körningar i grön grupp fick jag instruktörerna välsignelse hoppa upp ett steg. Körningen i gul grupp var som i gröna gruppen men lite snabbare.
Första passet var jag ute och nosade lite på gräset i kurvan efter start- och målrakan. Gjorde en omkörning alldeles för sent och kom in för snabbt i kurvan och viffern gick rakt fram i kurvan. Gräset var mjukt och halt, men jag höll mig på hjulen. Allt gick bra. Självkänslan fick sig en törn bara, speciellt med tanke på att Conseal var där och fotade samt två kollegor från jobbet.
Under andra passet i kurvan efter esset skrapade jag i ena fotpinnen för första gången i mitt liv! Blev iaf skitskraj och vinglade till.
Motorbågsskrapningen med min min RS på Anderstorp räknas inte, den är så lätt att skrapa i ändå...
Inför sista passet uppmanade instruktörerna oss att inte flytta på häcken i sadeln (som om jag skulle kunna göra en hang-out...

) utan bara luta ut överkroppen och huvudet samt böja på armen i innerspår, dvs åt det hållet man svänger.
Fick något av en aha-upplevelse där och då när jag började luta mig ut. Viffern var stabil som en klippa på ställen där jag tidigare haft lite problem med för mycket lutning och instabilitet. Den bättre kontrollen kom av sig själv som bonus. Började också hänga i knät på yttersidan, det kom sig naturligt. Man kanske är en naturbegåvning på bana.
Provade sen samma sak i rondellerna på hemvägen, det gick snabbt och stabilt.
Bankörning på Rörken är förbaskat kul!