tersan skrev:lotek skrev:Såja, då var det dags igen. Idag vid pass 14:38 var jag tämligen nära att få möta min skapare..faktiskt var det så nära att jag först inte ens fattade vad som höll på att hända..när det är så nära att inte ens adrenalinet hinner komma..då är det nära.
Sannolikt hade det inte spelat ngn roll vilket fordon jag framfört, idag var det hoj, men utgången hade antagligen blivit densamma.
Jag väntar vid ett trafikljus, enda fordonet. Ljuset slår om, blir dessutom helt grönt innan jag lägger i växel och kör. Jag ämnar korsa en normalt kraftigt trafikerad väg(två filer i varje riktning)...men ngt stämmer inte..jag vet inte riktigt vad, men instinkt tar över och jag tvärnitar och stannar i den närmaste filen, alltså är vänsterfilen i närmaste korsande fri..det var tur för mig, en mindre Merca gör en undanmanöver och passerar i uppskattningsvis 80 från vänster. Först fattar jag ingenting, sen börjar jag köra igen och kommer in i den riktning och fil jag skulle mot. Då, äntligen börjar jag fatta vad som kunde hänt, växlar ner och hittar en plats att svänga runt på. Tror inte man får göra en sån sväng där, men just då ger jag blanka djävulen i det.
Var fan är polisen när de för en gångs skull behövs?? Ute och letar miniblinkers och miniskyltar eller?
Jag sätter av efter bilisten ifråga och kommer i kapp honom efter en 45-60 sekunder..ja, jag kör kanske något över lagstadgad hastighet eftersom jag fann det motiverat. Jag hade dessutom tur och hade grönt vid de ljus jag passerar. Dessutom flyttar bilarna sig av någon anledning..Kan bero på att de såg vad som hände..
Följer efter idioten och väntar på att han skall stanna någonstans..ville/vågade inte stanna honom direkt eftersom det tidigare saknade adrenalinet nu fanns på plats.
Efter en liten lugn tur på dryga 5 minuter stannar han och parkerar, det gör jag med, tar av mig hjälm och handskar och frågar vad i helvete han håller på med..svaret blev "oj, jag såg dig inte, det var inte meningen..jag skall inte köra mot rött fler gånger". Jag blev så paff över attityden, den totala oförståelsen för vad som höll på att hända och att han tydligen inte fattar eller skiter i att han försökt att döda mig, att jag inte kom mig för med varken den fysiska eller verbala attitydkorrigering jag förberett mig på..
Vad är det för fel på människor idag..? Luften gick ur mig och jag gav bara upp och åkte därifrån.
Kanske en poll varit på sin plats här..
A: Döda honom, hävda självförsvar alternativt hävda att jag inte såg honom?
B: Varför göra något alls..det hände ju inget?
C: Köp en trisslott och hoppas att turen fortsätter?
Måtte djävulen ta alla idioter...måtte det inte bli så nära igen. Det var för nära även för en adrenalinjunkie som mig.
I efterhand inser jag dessutom att om jag haft en bil bakom mig, finns en stor risk att han hade knuffat ut mig i nästa fil när jag tvärnitade..
Men vad f-n... killen tyckte alltså att det är ok att köra mot rött om det inte finns annan trafik? Jag som tyckte att det var illa nog att folk helt slutat stanna vid stopplikt (varje gång jag stannar är jag rädd att jag ska bli påkörd bakifrån...), men det här...
Du har mitt fulla stöd för alternativ A, givetvis med förklaringen "jag såg honom inte".
Det finns även ett alternativ D som jag tänkte ta till förra veckan.
I onsdags var det meningen att vi (fyra hojar) skulle åka till Sigtuna, Dammstugan och ta en fika.
Tog färjan Slagsta-Ekerö, skulle plocka upp en person vid Brommaplan och sen fortsätta norrut. EFtersom mina höfter vid det laget redan värkte till gudsägförbannelse valde jag att avvika och åka hemåt via Tranebergsbron och Essingeleden.
Långa jävla bilköer och en värkande kropp som inte vill lyda är ingen bra kombination för att köra mellan bilarna, så det blev till att låta fläkten gå på manuell och snällt stå i kön över bron tillsammans med två andra hojar. Nerför bron valde jag att lägga i friläge och bara rulla (gör så ibland både med bil och med hoj även när jag inte har ont) vilket ledde till att avståndet till de andra hojarna varierade lite. Detta resulterade i långa tutningar från en nerkabbad BMW och två blonda bimbos varje gång avståndet ökade lite.
Till en början brydde jag mig inte, men sen blev min reaktion på varje tutning ett finger. Det hjälpte dock inte och jag bytte taktik och släppte upp bilen på sidan om mig och ropade åt dem och frågade om dom hade bråttom på en meter tillsammans med några andra uttryck. Ingen reaktion, dom bara tittade rakt fram och jag började misstänka att deras små pipar hade pudrats med en del vitt pulver.
Synd (eller kanske tur för dom) att jag hade ont och svårt att röra mig då tanken att stanna framför dom, hoppa av, stäcka mig in i bilen, ta nyckeln och kasta den över bron kändes hägrade. Bråk, sprattel och klös från deras sida hade knappast hjälpt mot en hojåkare i full mundering
Detta är alltså alternativ D. Ta nyckeln och kasta den så långt det går, helst över en bro, ut i ett dike, ner i en dagvattenbrunn eller liknande så att fanstygen får jobba för att komma från platsen.
Är man ett gäng kan man "vända" på bilen, har varit med om det live vilket ger en slags inre tillfredsställelse mot idioten
Du såg väl nåt i ögonvrån/perifera seendet och ryggmärgsreflexen tog över. Det är det som skiljer en riktig erfaren motorcyklist från en som är fastsmetad på en bilgrill. Det svåra är att få "rätt" ryggmärgsreflex. 
