Tyrannosaurus skrev:
Jo, det var häftiga hojar på den tiden det begav sig. Jag har ägt två, båda pissade olja, men i betydligt mindre omfattning är tidens engelska och amerikanska skit. I princip kunade man kategorisera den tidens hojar enligt följande:
- Engelskt = Otillförlitligt oljepissande skräp.
- Amerikanskt = Se engelskt, men dessutom dyrt som fan.
- Japanskt = Oftast bra och tillförlitliga motorer, men wobbelstaket utan väghållning.
- Italienskt = Tillförlitlighet, nja, effekt, sådär, men bra väghållning.
- Tyskt = Hög tillförlitlighet, bra väghållning, men ack så tråkigt och nada pulver.
Sen fanns det bra alternativ genom att trycka in en japansk motor i ett engelskt eller holländskt chassie från Rickman eller Nico Bakker. Då fick man det bästa ur två världar, men förutom att man fick bygga själv så blev det dyrt.
Ville man ha nåt bra och tillförlitligt men både bra väghållning och pulver och slippa att bygga själv så fanns det två italienska alternativ, men båda var ungefär lika svettigt dyra:
1. Japansk motor, italienskt chassie, men uj vad det kostade = Bimota.
2. Färdig hoj från botten med väghållning och t.o.m. mer pulver än japanerna men om möjligt ännu dyrare än Bimota = MV Agusta.
Dom bygger idag, eller byggde åtminstone fram tills nyligen sporthojar som är i klass med vilken japansk sporthoj som helst, bara dyrare och mer exklusiv.
Men MV på 70- och 80-talet var nåt i hästväg. MV 1100 GP hade t.ex. sådär 120-130 hk som på den tiden nästan var ofattbart mycket och kostade närmare 100 papp. Dessutom kunde man få dom valfritt med kedja eller kardan
Då kan vi ju ta en Sachs med 5½:a när vi ändå håller på 
