
Jag åkte nämligen upp till Hallstahammar från Lund i lördags för att på chans, mot ett löfte om att den var blank och fin, titta på och kanske även inhandla en VFR från 89.
Visst var den fin, bortsett från en strulande koppling, så jag körde sonika de 57 milen hem på mitt nyförvärv.
Här följer lite bilder från arkivet:
Jupp, en 89 som har gått 4300 mil, bara barnet

Här står den och gassar i solen framför den bensinautomat som bestämde sig för att äta upp mitt Visa-kort, de enda pengarna jag hade med mig, efter lite pillande slutade det dock lyckligt
Här står italienaren i garaget och spänner musklerna, försöker fjäska för mig så att jag ska behålla den antar jag.
Lite kort kan jag ju säga att jag är klart imponerad av min VFR, första motorcykeln med kåpa jag kör och det var något av en aha upplevelse när jag först kom ut på motorvägen


Bortsett från att jag måste fixa kopplingen samt se till att byta ljuddämparna (jag har inte en chans att väcka grannarna med nuvarande bestyckning) känns det som jag har hittat den perfekta hojen!