Min tur (eller var det skicklighet?

) höll ända till garageuppfarten idag. Där la både Edwin och jag mig platta inför omständigheterna - Edwin på marken och jag vilt sprattlande och glidande in mellan fruns bilhuv och svartviffern.
Har aldrig känt mig mer som en seriefigur med snurrande ben än denna gång...
Dubbar på stövelhälarna förslår föga när man står på *tårna* i 45 graders vinkel mot hojen, som också lutar betänkligt, och som liksom jah också är på väg ner...
Föreställ er sekunden innan man helt enkelt ger upp och bara lägger sig ner lite mjukt. Smätt. Plask... Edwin var nytankad, så där rann en del dyrt 98-oktanigt ut också. Frågan är vad som grämer mig mest, att både jag och Edwin la oss eller att bensin rann ut. Kluven, men lutar lite mer åt bensinen.
Detta var droppen som bröt min "miljövänliga" rygg. Bytte om och tog
bilen till Biltema och köpte tösalt. Miljövännerna får ursäkta...
