Då har alltså tiden kommit att äntligen dra ur den tjocke tummen ur baken och skaffa sig det där hojkortet man har tänkt på i princip 10 år.
Det är då f*n att vissa saker här i livet som ju trots allt är exakt precis det man vill ha, ändå inte blir gjorda? Det är ju så man skäms en smula... MEN nu ska det tamejf*n bli åka av!
Jag pratade lite med lite olikt folk om vad som är den bästa vägen att gå för att ta. De flesta sa ju typ att: "joo, jaa,.. Skriv in dig på körskolan och kör lite sen så tittar du dig efter en hoj sen så sparar du lite pengar och sen så kanske du kan köpa några kläder på blocket och sen så kanske du kan boka riskutbildningar osv och sen köper hoj när du känner dig säker så du inte krockar den och du ska köpa en tråkig långsam billig hoj OM du krockar den"
Ush täntke jag, det där låter varken speciellt kul eller speciellt effektivt.
Så jag tänkte som jag gör för det mesta: "Skit samma!" Jag köper mig exakt en sån hoj jag vill ha direkt och krockar jag så kommer jag antingen dö eller överleva och hojen kommer antingen vara körbar eller ej, det är dom alternativen jag har. Inga andra. Då är det inte mycket att tänka över egentligen. Den som inte tar risker har inte så himla kul i slutändan tänkte jag och så var det ett enkelt beslut.
Vårt j*vla badkar vi har är jag nästan säker jag skulle halka och bryta nacken i varenda gång jag kliver in i det. Men inte var det någon som stod där och tipsade om all möjlig badkarsteknik när vi väl flyttade in. Men motorcykel däremot. ojojojojoj va farligt. Pyttsan säger jag!
Så efter det klassiska nörda-ner-sig-någon-dag-beteendet så hade jag kommit fram till att det var en VFR jag skulle ha och inget annat. Jag ringde runt på några i trakten men det var väl ditten med ena och datten med andra som inte stod helt rätt till. F*n tänkte jag. Ringde till lokala Hondahandlaren. "Jajjemen! Vi har en fin VFR som precis blivit inkörd på, 5400 mil"- sa han.
Åkte dit. Såg att sidoväskor ingick. Blev extra glad. Tjötade. Köpte. Åkte hem. Ville frysa ner min kropp i 1.5 vecka vilket var tiden det skulle ta för dom att få iordning den så att jag kunde vakna nästa morgon och åka och hämta hojen. Det gick ju självklart inte så jag fick snällt vänta tills i onsdags när jag var och hämtade den. Åkte till flygfältet direkt för att "testa". Nu har jag inte kört 2-hjuling på bra många år (och då max 400cc) och denna hoj hade mer acceleration än vad jag kunde palla med vid första testkörning, så jag undrar egentligen hur långt från fullgas jag var? Det märker jag en vacker dag...
Ja just det, hojkort undrar ni, vad hände med det? Ja du, säger jag... Det tar självklart sin tid men efter lite raggandes av handledare på internet så kan jag nu iaf bränna runt på fina värmlandsvägar med min otroligt fina hoj, och min lysande väst... Och allt som kan bokas i dagsläget är bokat. Och alla som sa att jag skulle köpa en ful billig tråkig hoj till att börja med och öva på kan DRA ÅT FANDERS!
Hej och välkommen till mig!
- VFR1.jpg (86.17 KiB) Visad 17628 gånger
