Tommy heter jag och är 38 bast, med bara 10 år med A-kort = ung MC-förare
Uppfyllde alltså den gamla pojkdrömmen 1997 med att ta kortet och började direkt jaga hoj!
Jag hade följt Mick Dohan i MotoGP ett tag och var rejält såld på RC30.
Letade lite efter VFR redan då .. men de var dyra och för samma pengar jag då skulle få en VFR från -88 fick jag en Suzuki RF600 -96, så det blev min första hoj.
RF:en var mycket trevlig men det blev mycket växlande med radfyran på kurviga vägar. När jag låg bakom min polaren som hade VFR -88 märkte jag en tydlig skillnad där han nästan aldrig växlade utan bara motorbromsade och vred på igen. Det vridet ville jag också ha!
Hösten 2000 sålde jag RF:en till förmån för hus och barn. Några tårar blev det .. men med hus och barn blev det inte riktigt tid för MC i alla fall så saknaden var inte allt för stor. MEN .. varje vår när hojarna kröp fram ur sina hålor tittade jag med längtan i blicken länge efter de som susade förbi.
Våren 2005 blev längtan för stark och jag började på allvar titta efter hoj igen. Jag har alltid varit svag för enkelsvingen och helst ville jag ha en 94-97. På blocket låg de på ca. 45000:- vilket jag tyckte var lite mycket. Jag läste om import från tyskland och kikade på annonser och hamnade på eBay. Då mina tyskakunskaper är obefintliga kollade jag i stället på eBay i England. Jag följde några annonser där och förundrades över hur billigt hojarna gick. Jag kollade upp hur det skulle fungera med en hoj från ett land med vänstertrafik och kom fram till att bara hastighetsmätaren har indikering både för miles och km så är det ok men strålkastaren måste bytas om den pekar åt fel håll. Det visade sig dock att strålkastaren i UK har â€strait beam†och pekar rakt fram vilket enligt VV är ok för MC.
Jag såg detta som ett spännande litet äventyr och beslöt mig för att prova. Jag hittade några annonser som var intressanta och efter ett tag fick jag kontakt med en säljare som jag på en gång fick bra kontakt med. Han var andra ägaren och mailade bilder på alla papper osv. och vi hade en bra dialog. Jag bestämde mig för att lita på honom och gav mig in i budgivningen.
Mitt i natten slutade budgivningen och jag satt framför datorn och klickade. Plötsligt var den slut och jag hade vunnit! En silverfärjad 95:a som jag bara sett på bild var nu min!
Jag kollade upp resa osv. och bestämde möte med säljaren.
En vecka senare flög jag med Ryanair till London och tog tåget till en liten förort utanför där jag möttes av säljaren. Hemma hos honom visade han hojen som såg kanon ut och efter provkörning och genomgång av alla papper bytte jag pengar mot nycklarna. Han hade förberett en karta till mig då min plan för hemresan var att köra MC:n till Harwich och sen åka färja till Esbjerg i Danmark. Därifrån tänkte jag sedan köra hem.
Jag satte kurs ut på motorvägen och efter en timma började man skylta mot Harwich, skönt!
Då hände det som inte fick hända, plötslig känns hojen som den ska dö och jag ser på instrumenten att lamporna blinkar och hojen dör. In till kanten och stannar. Hojen är helt stendöd. Jag kollar säkringar och ser att en är trasig. Tar en av de extra säkringar som finns och vrider på nyckeln .. poff där gick den också! Jag ringer säljaren och han säger att han har försäkring där det ingår att bli upplockad på vägen och då han fortfarande står som ägare borde det fungera. Jag ringer dem och efter några timmar kommer en kille med en skåpbil. Han säger att det troligen är laddningsregulatorn och att jag måste till en verkstad. Han kör mig till Harwich där jag tar in på ett hotell.
Jag missade båten jag bokat och bokar om till nästa som går 2 dagar senare. Under dessa 2 dagar felsöker man på en verkstad som låg mitt emot hotellet men han hittar inte felet. Jag vill bara få hem hojen så killen på verkstaden kör mig i sin skåpbil till färjan och i Danmark plockar min Pappa och bror upp mig med bil och släp.
Hemresan blev inte som jag tänkt mig men brist på äventyr kan jag inte klaga på
Nu följde en del felsökning hemma och jagande av delar men efter ca en månad hade jag klurat ut allt och fått tag på delar.
Jag sökte en hel del på nätet och hittade en del berättelser om vad laddningsregulatorn ställ till med för diverse VFR-ägare. Troligen var det regulatorn som pajade och batteriet pajade och på något underlig sett blåstes hela elsystemet så det måste blivit en rejäl urladdning. Jag har bara läst en liknande beskrivning där stora delar av elsystemet gick sönder, men för de flesta går bara regulatorn samt i vissa fall även batteriet.
Batteriet bytte jag redan i UK för att han skulle kunna felsöka, sen hade CDI-boxen, regulatorn, hastighetsgivaren, blinkersrelä, lite säkringar samt alla lampor gått sönder.
När jag letade upp vad delarna skulle kosta på nätet blev jag lite svettig.
Ungefär 6800:- för de 3 dyraste delarna .. puhh
CDI-boxen är verkligen svindyr men jag hade väldig tur och köpte en på auktion på eBay i tyskland för 270:- så det räddade mycket. Jag hittade även en verkstadshandbok i pdf-format på nätet vilket hjälpte mycket vid felsöknigen.
Hojen gick på 24000. Flyg, båt + övriga resekostnader 3500 = 27500. Där hade jag ju gärna stannat + soppapengar hem från Danmark .. men det blev i stället lite till. Hotell, mat, reservdelar, registrering gick på 4800 vilket gjorde att jag landade på 32300 när allt var klart.
Jag blev dock tillslut VFR-ägare och har en ganska annorlunda story i bagaget
