Vidare äventyr...
Pendlingen till jobbet imorse höll på att ända med förskräckelse... I en korsning var jag lite inspirerad, ingen trafik, och la ner lite extra och skulle gasa mig ut ut "kurvan". Trög som framdelen var, enl tidigare rapport, motstyrde jag lite extra - då tippade hojen plötsligt inåt! Snacka om touringkant på framdäcket! Efteråt kändes hela hojen mer vinglig än vanligt. Så beslutet var att efter jobbet snabbt som sjutton sticka iväg till en däckfirma och skaffa ett nytt framdäck.
Euromaster hade öppet och de hade händelsevis ett Michelin Power One för några tusingar i rätt dimension, eller ett Dunlop SportMax för en dryg tusing. Det blev det senare. Kostade lite extra då jag absolut ville ha däcket bytt där och då, det slutade på 1700pix inkl allt, men det var det jädrar i mig värt! På vägen hem provade jag det lite extra och hej vad det gick! Viffern var som ett strykjärn på vägen, lite tungstyrd, men inte som innan, och inte en tillstymmelse till vingel mer. Jag gillar!
Jag bad däcknissen på Euromaster kolla om det fanns en datumkod på det gamla MeZ4-däcket. Det gjorde det. Däcket var nytt vecka 21 år 2004... Sex år gammalt. Byttes antagligen till av förförre ägaren. Inte undra på att det var så hårt och att det kändes som det gjorde.
Hojen känns iaf som en helt ny hoj!
Vidare, ägarmanualen för viffern jag beställde i förrgår, kom idag! Snabba ryck från Honda MC Sverige måste jag säga. Kollade fjädringsinställningarna i manualen och såg att man gjort en återgång till att ställa förspänningen bak med haknyckel på vred, som på min BMW R100RS från 1982. Inget nytt under solen uppenbarligen.
Ställde iaf förspänningen bak på läge 1, lätt last/fin väg och hoppas på det bästa. Det är iaf enklare att ställa förspänningen på denna viffer än Gröna Faran. Kompressionsdämpningen ställde jag i standardläget. Förspänningen fram är också inställd på standardläget med tre streck synliga. Lite mjukare inställning generellt än på Gröna Faran, ska provköra i morgon på väg till jobbet, och på Järfälla på söndag, med eventuella påföljande justeringar.
Väl klar, dunkar jag på sadeln, och skrämmer halvt slag på mig själv och gojjorna, när tjuvlarmet går i gång av sadelstöten. Lätt panik innan jag får fram larmdosan och stänger av tjutet. Jisses...! Vilket tjut. Grannarna måste älska mig vid det här laget - en högt mullrande viffer på morgonarna och sen en vilt tjutande dito på eftermiddagarna.
Så långt, allt väl.
