Detta vridkritiska inlägg skrev jag på Bike i afton:
Jag har 400 cc 2T att leka med och det är roligare än 600 cc 4T. Mycket, mycket roligare.
Vid eftertanke har jag nog aldrig varit sådär kubikkåt. Två 1100:or har jag haft, men efter det har önskemaxet varit 750 cc.
De roligaste hojarna är ändå små 2T med kort och explosivt register, då blir körningen aktiv.
En trettonhundra och BEHÅLLA växeln och göra en omkörning känns lite som att ringa till hojaffärn och fråga om de har det man är intresserad av innan man åker.
-Nähe, då stannar jag hemma.
De som tycker "slippa växla" är "hojåka" skall prova en hysterisk tvåtaktare på en knixig väg och se vad hojåka är.
Som amen i kyrkan kommer kommentarer som att "det duger inte som endahoj".
Till dem kan jag säga att din förstahoj blir inte sur om du ligger med din andrahoj efter kurvorna på din nyvunna favoritväg...
Du är inte GIFT med din XJR1300. Komplettera!
En RD350 är INTE dyr.
Att alltid ha den redo gör inte saken så spännande.
Kan din tvåtaktare och vet att ha rätt växel i för att gå för den optimalt ur kurvan... De gånger man lyckas slå spiken rätt är det så sjukt kul jämfört med att VFRa sig med effekt nog var än man är gå på sexan och gasa sig fram utan att bromsa sig sent in i en kurva.
Det kräver inte sin man att hitta rätt effekt på en hoj som har den överallt.
/H
Så är det nån som vet, var det tillval eller
