Intressant fråga egentligen. jag har kört hyfsat många hojar sen -75 då jag började och är nu inne på min fjärde VFR. Har provat lite olika, bytt fram och tillbaka men återkommer till VFR lik förbaskat. Körde ex. Varadero i ett år och den var väl bra på sitt sätt men när jag bytte tillbaka till en VFR så var det som att komma "hem" igen när jag grenslade sadeln. Det är nog en känsla bara som infinner sig i magen och sitter i ryggen när alla kroppsdelar lirar med hojens avstånd mellan sadel, pedaler, styre mm. Provade nyligen en sprillans CB1000R med frikostig pipa och den var sanslöst rolig att köra. Underbar på alla sätt och vis. beslutet att köpa var inte långt borta skall erkännas men när adrenalinet
backat några grader och förnuftet fick råda så radade motargumenten upp sig och VFR gick återigen segrande ur köpaköpa hungern som gnager ibland. Så det blev en -09 med knapp 300 mil på mätaren. Så nu får jag kränga den isblå -05:an, tyvärr. Känner redan hur anklagande hennes strålkastare glor på mig
när hon nu vet att hon skall ut på blocket som en gammal Ford Anglia.
Men det är väl som med tanten, hon e kanske inte bäst på nåt med men jäkligt go på det mesta....
