VFR-forum.se

Eller vad säger man.
Den första feb flyttade jag och tanten till garage med vidbyggd kåk. Livet skulle börja leka men började med en fuktskada. Strax efter det sjuknade tanten in och ligger på sjukan. En morgon ringer dom mej från avdelningen och säger att hon ligger på intensiven. Livet ställs emot sin spets med ett antal dagar med minimal sömn(för oss anhöriga) men hon tar sig igenom med respirator och dialys och läget blir stabilt.
Hon ligger fortfarande kvar men nu på avdelning och dom snälla fuktskade killarna har nyss dragit hit avfuktare som står och för ett jävla liv.

Nu är det Mars och jag är själv hemma på en sk "bygg arbetsplats" för en jäkla massa stålars.

Nu saknas bara inbrott i garaget sen är livet fulländat.

P.s
Från en halv packad kille.

Håll ut, mannen!

Hoppas att frugan din mår bättre snart!

Och ang. avfuktarna, tänk att du har världens coolaste hårfön hemma!

Skämt åsido, jag skänker er tanke!

Det är svårt att få någon att se hoppet och glädjen i livet när saker gå emot en på sådana grundläggande plan.

Hemmet, bland det viktigaste man har är invarderat av hantverkare och deras dånande maskiner. Hemmet, själva tryggheten i ens existens, är skadat och kommer kosta tid och pengar.

Ens respektive, den man valt dela livet med är allvarligt sjuk.

Huset kommer kosta både tid och pengar... Gumman är sjuk och upptar alla dygnets vakna timmar med oro och ängslan.

Jag fylls av både sympati och empati när jag hör detta.

Jag förstår till fullo din bittra ödestanke om inbrott i garaget...

Det är svårt för mig skänka tro och hopp. Jag skriver dig ett par rader här och visar det omtanke jag kan.

/Henning!

Du har min sympati. Jag har levde med sama tjej i 32 år och har dessutom haft sjukdom i familjen, så jag förstå din oro och förtvivlan.
När det gäller huset, även om jag tycker att mitt hem är min lilla borg, så tycker jag att det materiella är det mest förgängliga som finns. Det fixar sig skall du se. Din unga "tant" behöver dej mer. Just nu skall din styrka räcka för två