VFR-forum.se

Läste på ett annat känt forum om organdonationsregistert.
http://www.donationsradet.se
Hoppas alla här(som vill) är anmälda.

Jag som lever ihop med en som väntar på organ vet vad det innebär.
Varje vår kommer det in många fina unga organ, men dom är inte anmälda och är aja bajja. Amnäl er och hjälp någon annan stackare som väntar och längtar. Ge liv när erat endå är slut.

Bra, detta är något jag tänkt att jag ska göra länge... nu är det gjort! snabbt o snärtigt med e-leg!!!

Instämmer. Fint att få det gjort.
Tror tammefan vi har lite sammhällsnytta här på forumet minnsann.

Nu har jag oxå anmält mig o min fru!

Har anmält mig tidigare men jag gick in och gjorde en ny för säkerhets skull.

Hela familjen är anmäld.

Organbristen för barn är alltid extra stor och det kan vara ett bra stöd till Mor- & Far- föräldrar att veta att barnen är anmälda till donationsregistret när läkaren frågar dem om donation från barnbarnen om tex. hela familjen förolyckats.

Har anmält mig och sambon tidigare.

Jag gjorde detta för länge sedan så fort jag fick nys om det - förstår iofs inte varför det ska behövas, det är för mig en självklarhet att mina i princip kärnfriska organ ska återanvändas om det hjälper någon annan. Inte har jag någon vidare nytta av de i alla fall vid det laget.

Har varit anmäld i tiotalet år, då sa dom till mig att alltid ha donationskortet i plånboken. Detta underlättar och ger snabb information att man är donator.

Ledsen att regna på paraden...

Detta verkar ju spiffigt och fint, men hur kan man veta att man inte blir dödförklarad och rippad på sina ovanliga kroppsdelar, trots att man hade haft en chans att överleva till ett drägligt liv?

När jag var barn och hade kikhosta eller nåt sånt, blev jag inlagd i några veckor och tydligen hade jag en väldigt ovanlig blodgrupp, för man tappade mig på blod ett par gånger i veckan och mådde kanske inte helt hundra. När armvecken inte funkade mer gick man över till blodkärlen på handens ovansida.

Ni kanske förstår min misstänksamhet mot läkare...

adrian_vg skrev:
När jag var barn och hade kikhosta eller nåt sånt, blev jag inlagd i några veckor och tydligen hade jag en väldigt ovanlig blodgrupp, för man tappade mig på blod ett par gånger i veckan och mådde kanske inte helt hundra. När armvecken inte funkade mer gick man över till blodkärlen på handens ovansida.

Ni kanske förstår min misstänksamhet mot läkare...

Det där var ju inget att bry sig om, låter mer som ett trauma.
Att tappa blod för prover mm eller vad nu anledningen var är ju inget konstigt. Att man sen behöver byta tappställen är inte heller ovanligt.
Vänta du tills, armvecken, händerna, fötterna börjar bli svårt sönderstuckna. När dom skickar dit "stick patrullen", dom som bara jobbar med svåra stick och dom jobbar på dej.

Trots att sjukvården förändrat min världsbild väldigt mycket nu dom senaste tre åren så tror jag fortfarande på dem. Utan dessa hjältar i fula rockar så hade mitt liv sett helt olikt ut mot vad det gör idag. Synd bara att man måste, höka, tillrättavisa, hålla koll och tala om för dom hur deras jobb bör utföras mm. Ja helt enkelt dom saknar en vettig chef. Man måste chefa upp varje avdelning varje gång man kommer dit annars springer dom som yra hönor utan att veta vad dom ska göra.

Kan dock säga att på avdelningar som AVA, CIVA dom mer "tuffa" avdelningarna så ser det helt annulunda ut. Där är cheferna proffs på sjukvård och där jäklar jobbas det. Förstår inte hur ni orkar slita så.
Och det är där du ligger när det är fråga om dina organ. Jag känner mej trygg att beslutet kommer den dagen vara riktigt.

Qwerty skrev:Det där var ju inget att bry sig om, låter mer som ett trauma.

Kan hända. Men jag är lite tveksam ändå. Länken överst är intresant iaf.

Jag är oxå anmäld sen flera år tillbaka

Sorry Qwerty, jag har funderat på att anmäla mig men ibland tänker jag på Monty Pythons "The meaning of life" - "Can we have your lever?"

Ja det är humor, sjuk humor, men med tanke på att vi lever i den sista Sovjetstaten vette fan om inte denna "humor" kan övergå i verklighet.

Paranoid? Kanske det, men i en totalitär regim kan man överleva tack vare det.
Så det får nog mina efterlevande som får ta ställning till det den dagen jag går till mina fäder. Alternativt kan jag själv ta ställning i hemlighet, i ett förseglat kuvert eller liknande. Men att anmäla mig till något register... Mycket tveksamt.

Jag ser ingen större anledning att förringa adrian_vg`s upplevelse. Om han upplevde det som så otäckt så var det ju det. Eller hur?

Och nej, jag har inte anmält mig och kommer inte heller att göra det av personlig övertygelse. Mina anhöriga vet om min inställning.

Tyrannosaurus, du bör kanske tänka på eventuella anhöriga och inte belasta dem med detta också, om det, Gud förbjude, skulle hända. Det är nog inget du vill att de skall behöva börja tänka på i ett sådant läge. Tala om hur du vill ha det istället.

Till alla andra som funderar...sluta med det och ta ställning istället. Antingen gör ni det och anmäler er eller så gör ni ett aktivt val att inte göra det. Glöm inte att man kan välja att bara donera vissa delar eller låta bli att donera vissa om ni så skulle önska.
Otäckt ämne, men vi är alla dödliga, oavsett vad man än vill tro...

VFR800-05 Silver Edition