I fredags efter mässan skulle jag tillsammans med SMC-gänget och instruktörsgruppen ha en trevlig liten kick-off genom att köra lite gocart i Västberga. Den hela avslutades ganska snöpligt för min del med en meny av knäckta revben efter närkontakt med banans avbärarräcke.
Jag kan bara konstatera att gamla gubbar som tror att dom fortfarande är 25 inte så ägna sig åt sånt för det gör jävligt ort
Till att börja med, ha all heder till SMC:s instruktörsgrupp som verkligen visade att dom vet hur dom ska agera vid en olycka.
Så... Ambulans tillkallades men hur får man ur en person som har duktigt ont ur sittbrunnen på en gocart. Mitt i allt elände så fanns det plats för lite humor, för när ambulanstjejerna ansåg det bäst att tillkalla brandkår som har bättre utrustning så fick polisen höra över radio att "någon satt fastklämd i en bil" (oh yeah). Väl på plats var konstaplarna tvungna att dra lite på munnen då "bilen" var väldigt liten och dessutom inomhus.
Då skadans omfattning i det här läget var okänd även för mig försågs jag med en halskrage. Därefter skulle jag ur carten, men det var lättare sagt än gjort. Efter ett försök att få in en s.k. "spineboard" mellan mig och ryggstödet där jag snabbt informerade dom om att det var en dålig idé trots intravenös morfin så kom instruktörerna tillsammans med brandmännen till slutsatsen att det bästa nog var att skruva ur stolen, lyfta ur alltihop med mig i och placera alltihop liggande på "spineboarden" i något som måste ha liknat en gynekologställning. Därefter kunde stolen avlägsnas och benen läggas ner.
Därefter in till sjukan som hade förberett sig på s.k. "stort larm" då de först misstänkte ryggskada. In i akutrum där ett antal läkare väntade som efter att ha försäkrat sig om att finmotoriken fungerade med rörlighet på ögon, nacke, tår osv. avlägsnade sig en efter en. Det kändes bra att få reda på att det verkligen funkar den dagens man kanske kommer in efter en hojolycka med svårare skador än jag hade nu.
Till slut var det iaf bara en läkare och ett antal syrror kvar. Beslutet var att rulla över mig på sidorna för att kolla hur det såg ut, även på den skadade sidan. Jag noterade att det var någon jävel som skrek där inne, jag vet inte vem, men jag blev hes av det
Satan i gatan när dom la mig på dom knäckta revbenen!!!!!!!!!!!!
Nu var iaf felet konstaterat och jag fick ligga kvar i fyra timmar eftersom dom ville kolla syreupptagningsförmågan så det inte var lungpunka och under tiden matade dom mig med diverse piller. När jag väl kunde gå för egen maskin vart det taxi hem och sova vilket faktiskt gick förvånansvärt bra, så bra att jag inte trodde jag skulle behövs mer piller.
Det var i det skicket jag var när vi sågs med er som träffade mig på mässan.
Natt nummer två var värre, det gick att sova, men att komma upp var ingen lek. I det läget åkte de medhavda pillren från sjukan ner, därefter blev det raka spåret in till jourapoteket för inköp av mer knark innan jag stack till mässan igen.
Söndagen funkade betydligt bättre och även om jag har varit lite lätt groggy hela dan så slipper jag iaf ha ont. Nu blir det till att knapra piller fram tills eländet börjar växa ihop om uppskattningsvis 1½ vecka. Men sen tar det 4-6 veckor innan man börjar blir ordentligt återställd precis som med vilka benbrott som helst.
Kontentan av historien... Håll er på två hjul, det är farlig med fyra
