Det är så en VFR ska kännas!

[PerJohan]

Nu har jag äntligen till fullo förstått vilken underbar hoj VFR:en är!

Från början tyckte jag den var lättkörd och härlig, men då jämförde jag ju med min gamla Kawa Z500 från -81. Efter att ha provat polarens SV650 kändes VFR:en plötsligt tyngre och touringlok-aktig. Observera, i jämförelse med SV´n, dvs det var inte så farligt, men känslan fanns där. Lite brottning i kurvorna och så. Men skitsamma tänkte jag, jag har ju så mycket mer drag i min...

Så var det då dags för SMC-kurs, BKK, på Gelleråsen och jag körde.. Hängde inte med kompisen på SV´n särskilt bra och heller inte en andra kompis på en FZ6R och det gick lite sådär med de snabbare kurvkombinationerna på banan tyckte jag. Efter kursen var det dags för framdäcksbyte (något jag hade tänkt göra före kursen, men däcket hann inte dyka upp) och plötsligt kändes hojen stabilare och lugnare i kurvorna. Härligt tyckte jag ju såklart, men fortfarande fanns den där touringlok-känslan kvar.

Så lämnades då hojen in igår (måndags) morse för styrlagerbyte, ett nytt fint koniskt rullager slängdes in och jag fick berättat att det gamla var rostigt inuti.. "Den är som en ny hoj" var mekanikerns kommentar när jag hämtade den samma eftermiddag och som vanligt tog man det med en nypa salt. Tills man satte sig på hojen och drog iväg! Vaf-n, jag är övertygad att det gamla styyrlagret vägde 50-60 kilo mer än det nya, så mycket lättare och kvickare blev hojen i styrningen! Kan utan att tveka säga att det var de bäst spenderade 1600 jag någonsin kastat ut! Plötsligt föll allt på plats! En PERFEKT kombination av långåkarmaskin och sportsak! Det är SÅ en VFR ska kännas!!