Henning skrev:Vad är det man har i tanken när man drömmer om en VFR?
Vad var det du föll för på VFR? Fanns det där eller var det just bara en hangup som inte kanske sen fanns i verkligheten eller är VFRen den dröm du trodde?
/Henning!
Föll för den massiva floden av superlativer som hojjournalisterna kräkte ur sig när de först provade VFR'en då den dök upp strax efter mitten på 80-talet. Åkte CB-900 -82 vid den tidpunkten, en hoj som jag aldrig riktigt kom överens med trots massivt fixande med fjädrar och dämpare. Ville ha nå't med modernare vägbeteende. Och efter första provkörningen var även jag torsk.
Vart genom mina kontakter i hojåkarkretsar tipsad om att den VFR som Gerry Nordström på Bike just nyttjat på en semestertripp fram och tillbaka till Sicilien och smiskat Ringen med var på väg att bli ledig. Även han var lyrisk över hojen. Bara att slå till. Körde den hojen en massa mil under några år. Gick som en klocka.
När det lutade åt återfall helt nyligen var det ju ingen tvekan vilken häst det skulle satsas på.
Att man kan försäkra en gammal VFR, en modern klassiker, för småpengar känns ju också bra.
Den komplettaste hojen.
mvh / Lasse Falk
Inte längre nå'n vit RC36 -90'a. 20-årig klassiker.
Ibland känns det som om man sitter med skygglappar här och säger att VFR är så bra, och bla bla bla. Faktum kvarstår, jag kollar egentligen inte på landsvägscyklar mer. Gör jag det, är det mest för att hålla mig ajour med vad som händer. Med VFR har jag hittat hem skulle man kunna säga.
De enda bågar jag kollar på och efter numera är encylindriga, luftkylda på omkring 600cc och med däck lämpliga att dubba för vintern.
Faceplant säger: ATGATT (All The Gear All The Time)!
Because walking away in disgust beats riding away in an ambulance.
===
KTM 990 SMR-'12, Honda NX650 Dominator-'88, Suzuki DRZ400S-'00. Avatar-bild av Meltrockphoto MC!
När jag kollade MotoGP med Dohan som körde runt med den skönaste stilen och den coola enkelsvingen blev jag såld. När jag sen började läsa tester om VFR i MC-tidnignar blev man ju inte direkt omvänd. VFR:en hyllades i varje artikel.
Jag tittade faktiskt på en VFR750R och det vattnades i munnen .. men plånboken klarade inte det. Jag försökte då (1997) med en "vanlig" VFR +90 (enkelsvingen så klart ) .. men även den blev för dyr. Det blev då en Suzuki RF600 som med lite fantasi har lite av VFR-drag Jag gillade den hojen son f_n men VFR:en var den jag längtade efter.
Jag tycker helt enkelt hojen är snygg och skön att köra och jag känner mig som både Dohan & Rossi när jag kör .. även om det inte ser ut så
Trots mina väldigt höga förväntnignar på hojen har jag aldrig blivit besviken på den .. så det är väl ett bra betyg
Jag hade ledsnat rätt ordentligt på mitt touringlok och tittade efter något som var lite piggare, smidigare, lättare men ändå skulle gå att toura med när man så önskar utan att man blir skinnad av ägandekostnaderna.
Fick tipset av en dåvarande skolkompis att titta på VFR, och ju mer jag gjorde det och läste om den desto mer såld blev jag utan att ens ha provkört den.
När det så småningom blev dags att skaffa nytt hade jag i princip bestämt mig, så när ett objekt dök upp som både modell-, färg- och prismässigt var som jag ville så åkte jag och provkörde direkt.
Allt som jag störde mig på på min dåvarande hoj fanns inte att finna på VFRn, och ljudet gjorde ju inte det hela sämre
Hade köpkval ungefär 2 timmar sedan slog jag till - har knappast ångrat mig än så länge...
Den är så bra på så många olika moment och har en tillförlitligt grundkonstruktion. Den är en körvänlig maskin som kan uppskattas kan uppskattas av både nybörjare och erfarna (lata/bekväma) åkare.
Hur använder jag själv min hoj.
Långturer semester med packväskor och allt. Man åker bekvänt långsamt som snabbt. Inga problem att ha långa dagsetapper vid behov.
Dagsturer har flera gånger åkt långt. Senast förra helgen blev det 45mil av bara farten. Skulle åka en liten sväng... men det var bra väder och roliga vägar så jag fortsatte en bit till.
Snabbare dagsturer med sportigare åkning. Ofta med 1000cc sportmaskiner men i del flesta fall fungerar den bra ändå. Visst i de situationer när kraft spelar roll så kan den inte matcha. Men det är inget större problem.
Banåkning.
Tack vara att den är så lätthanterlig så kan man lätt ha ganska roligt och köra i många fall minst lika fort som effektstarkare maskiner. OM dom inte har duktiga förare. Därmot tycker jag att det gick ganska fort att komma till det läge där bromsar och effekt börjar kännas om begränsande.
Så det jag absolut börjar sakna i min VFR är lite mer effekt (+30-40hk) och lite bättre bromsar. Dessa saker känner jag idag som största anledningarna till varför jag skulle vill byta/ändra. Men till vad...
) .. men även den blev för dyr. Det blev då en Suzuki RF600 som med lite fantasi har lite av VFR-drag 
Jag gillade den hojen son f_n men VFR:en var den jag längtade efter.
