adrian_vg skrev:Ingen sexa på en trafikskola inte. Hade de haft det, hade just den trafikskolan varit extrempopulär!
Ja jo, men en ordentlig klotning åt var sitt håll så hade den blivit en vanlig fyra vilket var ett standardskämt som gick när den kom eftersom cylinderraden gick ändå ut och därmed var ganska utsatta.
Just den CBX:en var det; CBX600E, en custom-light hoj. Röd om jag inte minns fel. Och varvade som fan utan att det hände speciellt mycket. Lättkörd och så, men som sagt inte speciellt yster.
Det finns även en CBX750F som också hade en motsvarighet i Staterna (nästan) som heter CB700/750 Nighthawk S som var någon hemlig skapelse med kardan i stort sett identisk motor som CBX750F och faktiskt inte ful alls.
http://www.hondanighthawks.net
Dessa hojar 600/650/700/750 Nighthawk och några till har en mycket intressant teknisk lösning med hydrauliska ventillyftare och därmed servicefria. Såna önskar jag det var på VF:en, tänk att slippa riva halva hojen bara för att ställa ventilerna.
Vet inte varför Honda slutade med den tekniken för vad jag vet hade systemet inga brister och klarade 10,000 rpm. På hojsidan har dom det bara kvar idag på Goldwing sexan.
Men det här var OT i den här tråden som handlade om hojkort. Och med anledning av Conseals berättelse ovan har jag också en.
Jag tog mitt hojkort på en otroligt slö Honda CB125K3, paralelltwin, 6 volt elsystem och elstart. När jag skulle köra upp låg det 20 cm snö på backen så det var en intressant upplevelse.
När jag sen åkte från TSV (Trafiksäkerhetsverket som det hette då) och skulle köra tillbaka hojen (moppen) till körskolan med det färska kortet i fickan (man fick det direkt i hand efter klarat prov) så fick den yyyyyla en liten extrasväng. Jävla tur att inte "Farbror" såg mig för då hade jag väl blivit av med kortet lika fort eller fortare än jag fick det
(det mesta av snön var borta då iaf på vägarna)
Jag behövde aldrig ta fler kort för mitt kort gällde sen automatiskt för tung hoj när jag blev 18 och har faktiskt aldrig varit av med det förutom en månad för många år sen p.g.a. en skitgrej, men det fick jag först reda på efter att spärrtiden hade gått ut så jag körde hela tiden ändå lyckligt ovetande (helt ärlig
jodå jag lovar).
Men då någon månad efter sprärrtiden ringer det på dörren och det är en delgivningsman som står där och håller fram ett papper som han ville att jag skulle skriva på. Jag konstaterade som sagt att tiden på pappret redan hade gått ut men han tyckte att jag kunde skriva på ändå vilket jag gjorde.
Minst ett år senare blev jag av ett tillfälle stoppad av en polis.
- "Du har inget körkort!"
- "Va?"
Efter en stunds dividerande där jag försökte dra mig till minnes vad som hade hänt ett år tidigare och lovade och försäkrade "Farbror" att jag visst hade körkort. Ok jag fick det tillbaka under löfte att höra av mig till stationen dagen därpå, vilket jag gjorde. Men på stationen visste dom ingenting överhuvudtaget men tyckte att jag skulle kontakta "Vägwaffe" för att få saken undanröjd.
Sagt och gjort. Den vänliga damen på "Vägwaffe" konstaterade att eftersom dom inte hade fått in mitt kort så hade dom inte kunnat registrera ett återlämnande och följaktligen hade jag inget körkort enligt byråkratin. Hon föreslog därför att jag skulle skicka in kortet så skulle hon skicka tillbaka det
- "Är inte det lite krångligt?" frågade jag med den vänligaste och försyntaste röst jag kunde uppbringa.
Det blev alldeles tyst i andra änden förutom ett fräsande från de överhettade hjärncellerna som försökte lägga ihop 2+2.
- "Ehhhhhhhhhhhh, jo kanske det"............... "Vänta lite så ska jag fråga mig chef".
Ett par minuter senare kom hon tillbaka i telefonen.
- "Så! då är det fixat" kvittrade hon.
- "TACKAR!"
Tredje gången brydde jag mig inte, utan körde bara enl instruktion. Gick mycket bättre.
