Av allt att döma så är det ju inte bara historiska problem, förutom kammarna förståssRerun skrev:Ok. Får väl ge mig. Fast du lyckades nästan räkna upp en del historiska problem nu.
Vad jag har förstått så förekommer laddningsregulatorstrul fortfarande, men i avsevärt mindre utsträckning. Förstår inte riktigt varför man inte har lyckats placera den så att den får bättre kylning...
Vad jag förstår gör inte regulatorns placering någon nämnvärd skillnad. Två exempel:
1. På min hoj sitter den bakom batteriet som i sin tur sitter bakom bakre cylinderraden och där blir det varmt! speciellt nu med mitt nya avgassystem där jag kör utan värmeskyddet som sitter där original.
2. På storMagnan sitter den på höger sida under sidokåpan d.v.s. ute i luften.
Ändå finns det finns inga skillnader i att den ena eller andra hojen har mer eller mindre problem.
Problemet ligger nog snarare i att en högeffekt alternator producerar mycket värme genom den växelström som skickas upp genom tre tunna sladdar till en liten aluminiumbox/diodbrygga som ska ta hand om skiten och portionera ut det i lagom mängd till batteriet. Sånt leder till värme, sen gör det inte saken bättre att VFR:s alternator vad jag vet producerar ännu mer effekt än VF:arnas.
Utöver det är kanske det inte sitter världens bästa komponenter i boxen. I princip skulle det utan alltför avancerade kunskaper gå att bygga en egen box eftersom det är ganska simpla standardkomponenter den består av.
Jag hade ett svagt minne av att amerikanska Sabmag hade någon artikel om det. Men det verkar som om gammel-VF:arna aldrig hade det problemet utan enbart smälta kablar. Däremot hittade jag en artikel hur man bygger en egen tändbox, men det är något annat.
[EDIT TILLÄGG] De flesta radfyror har idag en riktig generator och då uppstår inte problemet på samma sätt. Men jag antar att det inte får plats på en VFR då enda lämpliga stället isf skulle vara att sätta den i V:t under förgasarna/spjällhusen. [/EDIT]
Nej man ska absolut inte behöva byta däck efter 200 mil. Frågan är vad som är felet? När man sänker gaffeln minskar man gaffelvinkeln och försprånget vilket egentligen borde ge en nervösare styrning. Men samtidigt ökar man vikten på framhjulet vilket kan ge en stabiliserande effekt.Visst beror lågfartsvobbel på de anledningar du nämner. Men VFR:n verkar vara väldigt känslig för det. Fick min hoj levererad med styrkronan sänkt 5 mm mot vad den "egentligen ska vara", just för att minska risken för detta. Även däcktrycket påverkar stabiliteten - mycket. 0,2 bar (eller ev mindre) kan utgöra skillnaden mellan vobbel och inte vobbel. Och framdäcket behöver inte vara alltför slitet för att vobbel plötsligt ska uppkomma heller. Det finns hojar där allt var frid och fröjd, men när de nya däcken hade gått ca 200 mil så började den vobbla. Däckbyte = inget vobbel. 200 mil till = vobbel. Och 200 mil vill jag påstå är tämligen nytt och fräscht.
Frågan är om inte VFR är i behov av en styrdämpare? En annan teori skulle kunna vara om excentern till kedjespännaren står uppåt eller neråt. Neråt ger högre sadelhöjd och mer vikt på framhjulet och uppåt tvärt om. Vet inte hur den står original.
Det finns i en annan tråd på forumet om rideheight/sadelhöjd. Det här går alltså att ändra genom att man vrider spännaren 180 grader via max slakt till lagom spänning åt andra hållet. Att det lär påverka styregenskaperna står utom allt tvivel, frågan är bara hur mycket.
